torsdag 4 maj 2017

Simon & Garfunkel-stunder

Dagar som denna, då solen står så högt, så högt, och i så stark kontrast från förra veckan då köld och vinter gjorde sig påmind gråmulna, blåsiga aprilvädersdagar, är ljuset så otroligt intensivt. Trots att klockan är sen eftermiddag står solen fortfarande i sådan position att den övre delen av fönstrens smuts tittar fram från det man bara kan ana är solens strålar. Svaga röster från radion hörs där man diskuterar det potentiella utfallet i Frankrikes val om fyra dagar, och fåglar konverserar, var och en på sitt håll. Det mjuka knasterljudet av nypumpade cykeldäck mot den mjuka grusvägen, en svag bris som skönjs då det rasslar till i bergspalmens vida bladverk. 
     Dagar som denna vandrar tankarna tillbaka på min vår i det södra Frankrike, där jag som frankofil fick möjlighet att grotta ner näsan i väldoftande baguetter av olika fabrikat med tillföljande varierande grad av mjukhet, smak och konsistens. Där jag fick bo i ett stort hus med tomategolv, höga fönster och en plansch av Vincent van Goghs solros. Där jag köpte lustiga böcker från engelska bokhandlar, gick på franska barer där man spelade The Smiths, Julian Casablancas och MGMT och på natten gick över stenlagda torg som under tidiga morgonens friska luft var plats för blom-, frukt- och grönsaksmarknad. Hur jag åkte till Marseille var och varannan helg för en uppfriskande havspromenad och utsikt mot kullar och horisont. Hur jag gick omkring i blommiga klänningar med virkad krage och kände mig fransk med min portföljväska och svepande cape som jag hösten innan köpt under mina äventyr i Englands huvudstad. Hur jag badade prinsesslikt i mitt rosa badrum i dofter av liljekonvalj och blomster från Franska Polynesien, med katten liggandes på elementet vid det höga suddiga fönstret. 
     Dagar som denna påminner om detta, då jag lyssnade på Simon & Garfunkel, där jag satt vid mitt skrivbord framför det vidöppna fönstret ut mot det provensalska landskapet med den lilla trädgården i förgrunden och med hunden, den stora kastanjen och poolen jag aldrig badade i. Minns hur en hörde syrsorna slå sin drill, grodor kväka och en och annan humla som då och då gjorde visit in till min boning och bidrog med ett trivsamt surr. De mjuka, men tilltagande tonerna i The Boxer som dansade runt likt vårbrisen som ruskade om i kastanjens blommande bladverk, och likt dammet i det milda, gula eftermiddagsljuset som strilade in i mitt rum.