Med toner från det brittiska bröllopet i Windsor i bakgrunden ligger jag på min säng och filosoferar i den svala majkvällen. Tidigare idag satt jag ute i gröngräset i en ständigt förflyttande solfläck och läste The Secret Garden av Frances H. Burnett. Prassel bland torra fjolårslöv av allsköns de fåglar som ibland nyfiket tittar upp, avbrutna i sitt struttande. En ståtlig hackspett, en koltrast som rusar framåtlutad med näbben utsträckt, skogsduva kuttrande på takkanten till träslottet. Varma strålar genom de höga tallarna på redan lätt solbränd hud och en svag bris i de nyutslagna lövträden. Det var nästan som att förflyttas till en brittisk trädgård i praktiken också. Ja, ikväll drömmer man om att få bära excentrisk hatt, skir klänning med bleka pasteller och blommor och vandra runt i slottsträdgård med rosor och iris, pioner och klättrande bladväxter mot gammal, röd tegelfasad.
I morse, efter att ha läst nyheter till morgontéet bar jag mig av på cykeln i prickig klänning med cremevit vintagekofta, mina Supergas och Kurt Geigerväska. Lämpligt nog upptäckte jag under min lilla stadsvända att det var Linnés dag idag. Längs ån bland blommande kastanjer och pilar, bågnandes över vattenytan, trängdes marknadsstånd med perenner och jag noterade särskilt fina blomster jag gärna skulle plantera i en framtida engelsk trädgård, en egen engelsk trädgård. Spatserade lite i Linnés trädgård och bland alla gamla fina hus i denna vackra stad, solupplysta och alldeles mjukt inbäddade bland all ny prunkande grönska.
