Tankar på förmiddagen

Nattens sömn inleddes under det att det rådde fest i byggnaden utanför, en puls kantad av skräniga toner som jobbade sig in i orolig feberdröm. 

Idag vaknade jag i arla morgonstund som jag nu gjort sedan en vecka tillbaka, kanske är det på grund av den starka morgonsolen som anas i parken utanför som står på och värmer väggen varvid min säng är, kanske är det fåglarnas ivriga idoga kvitter. Väderprognosen på radion skanderade ett inkommande regn mot öst, men än står solen och lyser upp den starka junigrönskan. Ideala svar på gårdagens intensiva tenta dyker upp som envisa tankar då jag mornar mig. Ångest.

Sommarkvällsutsikt från mitt sovrumsfönster.

Bort till bananplantager och öar i Atlanten

Det är så fint med de gröna flikiga bladen upp mot den blå himlen, där vindar från östra Afrika dansar omkring. 

Simon & Garfunkel-stunder

Dagar som denna, då solen står så högt, så högt, och i så stark kontrast från förra veckan då köld och vinter gjorde sig påmind gråmulna, blåsiga aprilvädersdagar, är ljuset så otroligt intensivt. Trots att klockan är sen eftermiddag står solen fortfarande i sådan position att den övre delen av fönstrens smuts tittar fram från det man bara kan ana är solens strålar. Svaga röster från radion hörs där man diskuterar det potentiella utfallet i Frankrikes val om fyra dagar, och fåglar konverserar, var och en på sitt håll. Det mjuka knasterljudet av nypumpade cykeldäck mot den mjuka grusvägen, en svag bris som skönjs då det rasslar till i bergspalmens vida bladverk. 

     Dagar som denna vandrar tankarna tillbaka på min vår i det södra Frankrike, där jag som frankofil fick möjlighet att grotta ner näsan i väldoftande baguetter av olika fabrikat med tillföljande varierande grad av mjukhet, smak och konsistens. Där jag fick bo i ett stort hus med tomategolv, höga fönster och en plansch av Vincent van Goghs solros. Där jag köpte lustiga böcker från engelska bokhandlar, gick på franska barer där man spelade The Smiths, Julian Casablancas och MGMT och på natten gick över stenlagda torg som under tidiga morgonens friska luft var plats för blom-, frukt- och grönsaksmarknad. Hur jag åkte till Marseille var och varannan helg för en uppfriskande havspromenad och utsikt mot kullar och horisont. Hur jag gick omkring i blommiga klänningar med virkad krage och kände mig fransk med min portföljväska och svepande cape som jag hösten innan köpt under mina äventyr i Englands huvudstad. Hur jag badade prinsesslikt i mitt rosa badrum i dofter av liljekonvalj och blomster från Franska Polynesien, med katten liggandes på elementet vid det höga suddiga fönstret. 

     Dagar som denna påminner om detta, då jag lyssnade på Simon & Garfunkel, där jag satt vid mitt skrivbord framför det vidöppna fönstret ut mot det provensalska landskapet med den lilla trädgården i förgrunden och med hunden, den stora kastanjen och poolen jag aldrig badade i. Minns hur en hörde syrsorna slå sin drill, grodor kväka och en och annan humla som då och då gjorde visit in till min boning och bidrog med ett trivsamt surr. De mjuka, men tilltagande tonerna i The Boxer som dansade runt likt vårbrisen som ruskade om i kastanjens blommande bladverk, och likt dammet i det milda, gula eftermiddagsljuset som strilade in i mitt rum.

Ljus som minner om vår

Idag, och flera andra dagar denna veckan, har vädret gjort ett tacksamt omslag från att tidigare ha varit gråaste grått och rått, och det var med ett konstaterade tonfall jag för mig själv definierade detta väder som tillhörandes ett av de mindre tacknämliga väderlekarna vi har att ställas inför här i Sverige. Den sämsta, kanske rentutav. Men, som sagt så skred solen fram, och med det också fågelkvittret, som verkar vara i vårens högform, och strålar som värmer, fjolårets gräs som blekt belyses av en lågt stående sol och den uppblötta leran på grässtigarna, som längre och längre belyser oss om dagarna. Inte konstigt att man då känner vårkänslorna trippa fram lite smått. Lite såhär tycker jag att man känner dagar som dessa i vårsol. Det är lite känslan man får när man möter folk ute på sin solskenspromenad.

Sollapande sjölejon i nordligt eftermiddagssolsläge.

Dagar som dessa vill jag bara trä på mig ett par våriga cigarettbyxor som slutar strax vid ankeln, byxor som inte gör sig bra med klumpiga, leriga vinterskodon och där den där glipan mellan lästen på skon och de något förkorta byxbenen känns något besvärande för att man antingen (i) får gå med denna glipa med sin torra, vinterbleka hud bar eller (ii) belysa denna glipa som om man var omedveten om att byxorna var förkorta och då strumporna blir osedvanligt mycket i blickfokus. I övrigt får dessa hyvens byxor gärna vara i något ovanligt mönster, ett sådant mönster man alltid lyckas se på andra och som man aldrig hittar själv. Nåväl, saken jag skulle komma till var att dessa byxor sedan skall kombineras till ett par tygskor med tjock gummisula, helst ballerina eller något så excentriskt som lackloafers, men det får nog vänta ett litet tag.